Ilma Hendi kan kalla flera länder som sitt hemland. Hon är svensk medborgare och hon lever i Schweiz och i Frankrike, men hon har ett telefonnummer även i Budapest. Inspireras Ert författarskap av det här "mångboende"?
Mina dikter i banden: "Kosmisk värme" och "Rosentimme" samt min prosabok "Väg, lysande väg" och även mina dramer: "Selma Lagerlöfs dagbok" och "Citadell bland cederträd" vittnar om detta. Jag är Transsylvaniens dotter, en "szekler". Saledes är jag även en arvtagerska av den mest polerade och rent klingande ungerska poeten Lajos Áprily och av den bedarande allvarsamme Áron Tamási via stjärnstigar, vilket jag ordagrant menar. Här skulle jag gärna hänvisa till flera fakta, ty man inspireras inte bara av självaste "mangboende". Landskapet kan beröra, inspirera och jag själv paverkades först och främst av Transsylvanien och av den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur - Selma Lagerlöfs och sannidealisten stadsöverhuvudet - Olof Palmes - och den mystiske Dag Hammarskjölds Sverige. Stockholm är världens vackraste "bergsjö", den förverkligade drömmen av sagolikt ärliga och välvilliga, till Skandinavien inkarnerade vikingafolk. Evig tacksamhet, kärlek binder mig dit och hem till Göteborg, där det även i dag väntar en 2000 m2 stor tomt pa mig. En tomt som jag en gang redan skänkte. skulle ha skänkt bort. Men himmlen har en annan avsikt. Jag anar att den med en själslig navelsträng fortfarande binder ihop mig med Norden, som hit, ner till Jorden, till denna blodiga och underbara planet, om vilken jag vet (ursäkta!) att den är Kristusstjärnan. I mänsklighetens utvecklingsgang är den även var livsstation. Ja, Jorden har ocksa en Karma, ett öde som inte bara folk i allmänhet har och som varje individ i synnerhet har. Det är inte bara min prosa utan även mina citatkalendrar d.v.s. mina urval som vittnar om det schweiziska hemlandet av Wilhelm Tell, Nicolaus von Flue och Henri-Frédéric Amiel och om dem äkta-pärlliknande hemligheterna av Geneve-sjön. Den schweiziska poeten Albert Steffen säger att i mina fem böcker bestaende av serien: "Till klarhet skänka värme" andra bandet. "Kroppen är ocksa en skrift" samt omedelbart därefter pa sidan 49. Flaubert: "Högstämdhet av karaktären, är en mer sällsynt gava än begavningen." Voilá, redan i Frankrike. Hur vittna om det unga ljustörstande franska folket? Om det överväldigande landet av Jungfrun fran Orleans, Janne D'Arc, av Napoleon och Antoine de Saint Exupéry? Fran Alpens bergfasta toppar dit jag leddes - i ordets verkliga betydelse - av min skyddsängel. Jag lever pa mina tre hektars stora egendom, omgiven av svalor, ekorrar, radjur, vildsvin och rävar men min riktiga rikedom utgörs - förutom det upplyftande vackra landskapet - "enbart" av poesin och det andliga livet. Dessutom far jag inte glömma mina andenbesökare och bundsförvanter. Mina samtliga verk, mer än 30 utgivna böcker, inklusive mina översättningar, handlar om detta. (Böckerna, utom nagra fa, har jag slutligen utgivit själv, helt ensamt, 97% bortskänktes.) Mina allierade är helt realistiska "överjordiska", bakom döden existerande förbindelser och även inspirationer. Om människor, före och efter sin död och om ännu högre intelligenta varelser vittnar jag med ödmjukhet men med bradskande eftertryck och med önskan att detta trangsynta och i dag redan öppet anfallande och liv-och människofientlig subkultur upplösas. Inspiration? Det kan "funka" även sa här; jag tar ett mycket enkelt exempel. Det finns ett franskt ordsprak: " Redliga människor har ingen söndag." Det föranledde mig till en ungersk variant: " Arbetet blir mest redligt just pa söndag." Nagonting som aldrig tidigare skrivits pa ungerska, med Amiel kan jag härmed avslöja fran de dolda hemligheterna av Schweiz: " Människan är som sitt hjärta är." Vidare: "I allting är allt inne."
Fran er levnadshistoria vet vi att den avgörande vändningen i ert liv var mötet med den Kristuscentrerade andevetenskapen. Gav den här händelsen även riktning till er poesi?
Hela min poesi, alla mina nedskrivna ord växte fram fran denna kärlek. Att jag skulle kunna vara en ljusbringande gnytta. Därför kom jag till jorden i det här förkroppsligandet. Att visa sanningens ljus, att berätta och vittna om Kristus: om det eviga Livet, om Hans ljus och guld, inte om det falskt glänsande utan om det oskuldsfulla som rosens. Detta är den mest kraftfulla händelsen: Hemligheten som följer Guds blödande 33 ariga jordeliv, nämligen mysteriet av Hans ATERKOMST, och här och nu, medveten om mitt fulla ansvar, yttrar jag: det här är den viktigaste fragan av tjugohundratalet - och av alla tidigare nitton! - Allt kretsar kring den och ALLT vi vet om och kallar för Liv är beroende av den. Det är "hemligheten" av vart andliga uppvaknande, av var andliga utveckling och av vara framsteg. Titta bara pa världens trolösa och manipulerade kyrkor (heder för undantagen). Rudolf Steiners Kristuslära är grundstenen i alla hans läror - hans andliga skola lärde mig klarsynthet och urskillningens vetskap - en gang för alla. Mediterande, utan en klunk sedan 1983 kallas jag Steiners lärjunge. (kallas även goetheanist eller antroposof). Antroposofin är en andevetenskap, den stora österrikiska visionären, Rudolf Steiners evolutionsvetenskap vars centrum star människans och universums utveckling och är baserad pa konkreta och seriösa andeforskningar. Presidenter, ministrar och högtstaende präster överallt i världen, profiterar sedan länge av forskningsresultaten av Steiners framtidsvision. Hur manga personer förnekar detta av rädsla eller hur manga är de som hetsar mot det än idag enligt den djävulska principen "söndra och härska", det finns inget utrymme här att redovisa. Efter atskilliga andliga upplevelser, pa Áprily's metafysiska eller överjordiska initiativ började jag skriva poesi. Rättare sagt att skriva ner dikterna, sa är det mer exakt, ty däri fanns det vissa uttryck som jag själv pa den tiden inte kände till. Men utan nagot som helst tvivel är dikterna mina. Outsägliga, harresande var attackerna som hade kommit. Dikterna fortsatte att komma inspirerad ovanifran. T.ex: "Varför fascinerar?" Det handlar om annat/ om att skenet förblir sken/ allt som har hänt har ett pris./ Varför?/ Fraga dig själv./ Varför fascinerar fysiken,/ Den elektromagnetiska strömmen av Världen?/ Se, allt har en aterverkan./ jag pratar vidare, för sa är det sant./ Inte blott dina gärningar./ Men själva tanken/ verkar som magnet./ Den aterverkar pa dig själv. Eller: "Sa länge Du vill". Pa empirisk väg bevisbart/ Medvetandets och den andliga evolutionens resultat/ Jag säger det sa länge Du vill/ Jag säger det även om det behövs 100 ar tills jag blir förstadd/ Jag tror inte det/ Inte bara längtar efter det/ Vetskap, erfarenhet/ Personligt möte/ Med Dig min Herre/ Det inspirerar mig att prata.
I era dikter, trots de väl begripliga sakerna, finns det abstraktioner som manga ganger försvarar närmandet, ty läsaren maste ocksa uppleva positionen i vilken verket hade skrivits. Är Ni inte rädd för elfenbenstorn-poesi?
Kan ni förlata mig om jag ler? Min poesi och varenda en av mina verk är livsfarligt vaghalsigt sanningssägande. Kulturen, bildningen fungerar inte heller utan sanna verk och att bilda oss själva samt sköta vart liv och Jorden. Allt detta gar inte utan förträffliga verk. Efter allt jag har genomlevt vad mer skulle jag vara rädd för? Men betydlig fler "torn", inte av elfenben utan sadana som kan se vidder och höjder som är observerande och skyddande, samt fler fasor att vi äntligen kunde lära känna det gudomliga djupet av världshavet, det önskar jag. Jag önskar att läsarnas - vara döttrars, söners, elevernas, "livssituation" inte längre skulle vara droger och drickande.
I poesisamlingen "Rosentimme" star era dikter i alfabetisk ordning. Vilken redaktionsprincip star bakom grupperingen?
Det var en spontan tanke. I djupet. längtan efter enkelhet.
Vid sidan om den poetiska verksamheten sysslar Ni med översättningar fran svenska, tyska och franska; skriver manuskript och sammanställer "rytm-mosaiker". Blev dessa rytmer till böcker genom andliga utflykter?
Översättningsarbetet är ödmjukhet och välsignelse, ömtaligt och krävande disciplin. Hos mig gava och dyrkan. Visst, känner ni det? Visst, tvivlar ni inte pa det? Jag lever med dem, dem, dem, jag älskar dem innerligt och vet att de lever; ty sa blev jag, i själen utvidgade bortom Vintergatan, europé: i sällskap av Steiner, Goethe, Schiller, Bettina von Arnim, Novalis, Morgenstern, och manga svenskar och...med Supervielle och Saint Éxupéry och Joseph Joubert samt här med Amiel fran Genéve men hans rader hämtar jag fran Uppsala. Namnförteckningen är inte fullständig. Inte minst Angelus Silézius och biskopen av Geneve: den helige Franciscus fran Sales och manga fler. Översättningsarbetet paminner mig om den geniale ungerska författaren László Németh's version av Shakespeare: "att tjäna eller icke tjäna, det är fragan". Jag är övertygad om att hans dröm om trädgards-Ungern fortfarande lever trots den lögnaktiga och förnedrande historien av Ungern. Han var läkare, lärare och profet, som alla inspirerade konstnärer borde vara - som Sándor Reményik bönar och ber om. Att människor skulle inte fa leva avskilda fran varandra, skrämda, och fördärvade. Hur manga är de som känner till Csokonai's visionära kraft, med vilken exakthet han redan 300 ar sedan förutsade: " Jag skriver för det 20:e och det 21: a arhundradet, till den epoken i vilken ungraren antingen blir en sann ungrare eller ingenting alls." Angaende översättningen. En student, som aldrig har gjort en översättning? Ingen, ingenting, och inte du heller? Sprakundervisningen borde inte vara hur som helst. "Oh, lärare, pedagoger, var även konstnärer!" (Rudolf Steiner) Väcka lusten, sympati med uppriktigt intresse för det aktuella landet vars spraklärare undervisar i.
I era verk pratar ni ofta om Lajos Áprily som ni hyser respekt för även som gudfar. Antagligen hade Han betydande inflytande pa er konst när ni skriver: "Mina dikters livsgivare/ jordelivets uppblomstrare."
Jag kan inte fa nog av Áprily. Jag har skrivit flera dikter till honom. "Fadderskapsförhallandet till honom - är poetisk. Min poesiafton "Guldglas" - är en hyllning till Lajos Áprily och en enda stor glädje. Jag kan knappt tro att det finns nagon bildad ungrare som inte har nagon bok av honom eller som inte bläddrar i den. Fragan om "gudfader" skulle jag gärna vilja utvidga, sa jag atervänder hem till Transsylvanien. Min än idag vacker gudmor (över attio ar gammal) är en välsignad person med betydelsefulla syner. Idag vet jag redan: gudföräldrarna har en betydligt större "roll" än det av var tids vilseledda, gudlös-egoistiska människa kunde ana. Kanske lyckades jag avslöja mer om detta i "Citadell bland cederträd."
En av era dikter handlar om siffrornas betydelse ("Vad manga tarar later sorgen välla fram") Är siffrornas mystik sa viktigt för er?
Siffrornas hemlighet är en gata, divinatoár. Jag har alltid tyckt om matematiken. Först när millennium-skiftet kommer att jaga bort den här betonggraa, grymma epoken, da ska mänskligheten - den kvarvarande - med högaktning äntligen första hemligheten av siffran ETT (Var Fader) och varför Trefaldigheten är helig. Exempelvis, varför är kärleksaspekterna fyllda med lidande för dem som är födda den 9:e (heder at undantagen) och varför hittar vi sa manga visionärer bland själar som är födda i 4:ans tecken. Ar 1997 publicerade jag verket " Gammalpersisk nummerologi" av Arman Sahihi. Viskande bara: det är ett mästerverk, rent, rakt och genialt nyanserat. Den visa nummerläran med sin framtidsvision vars djup gömmer - hemligheten av Ödets saldo och balansfraga: Karmans lag, som säger att allt gott och ont, även det minsta, far vi tillbaka, sjufaldigt och oundvikligt. Nagon gang önskade jag att min man (efter sitt ungerska juristdiplom och svenska ingenjörsexamen) skulle bli astronom. Han valde inte Dornach, utan var trogen till ITU pa FN och svarade: " I viss man är detta ocksa högkvalitativ matematik." Om jag tittar upp till stjärnorna, vilket jag ofta gör - Lotusen, Svanen, Karlavagnen och alla de andra underbara stjärnbilderna är en gudomlig och andlig geometri. Bettina von Arnim, Goethe's väninna hade sagt: "Om man kunde bättre första vad stjärnorna vinkar at ossalla, sa skulle människan med rasande fart vidareutvecklas". All ny värdefull kunskap som VÄNTAR pa oss ovanifran!
Er man, Péter Hendi är ocksa författare, medlem av Svenska Författarsällskapet. Hur kan tva konstnärer i samma familj komma överens? Är ni även varandras kritiker?
Sa länge min svärfar, János Hendlein levde, var vi tre. Jag kände ingen annan som hade hans finkänsliga humor. Han var en förtjusande människa och levnadskonstnär. Men, Kronos anklagar Tiden. Om hans son, Péter Hendi: även efter 30 ars äktenskap, tar jag pa mig ansvaret för alla rader jag har skrivit om honom och för honom, trots att han inte längre vill samarbeta. Far jag illustrera med nagra verser? "Att vilja det omöjliga? Bara det är mödan värt. Förskona dessa mandelögon fran bitterhet." (67) "Känna honom som var sa sällsynt. Han behövde aldrig idka smicker". (65) "Din strängaste kritiker. Harklyvande korrekt, och utomordentlig författare. Det är inte hans skrifter är utomordentliga utan hans heder." (66) Vad har det här för betydelse i nutid, när människorna är farligt karaktärslösa? En livsskola av högsta grad och makten av Jupiter, Venus, Merkurius och Neptunus. Att vara medveten om allt detta: tung börda och ansvar. Langt, langtgaende.
Péter Hendi är i det civila dataingenjör och filosofie kandidat. Gör han en utflykt fran sig själv när han skriver sina noveller?
Jag maste precisera: den svenska fil.kand. motsvarar universitetsdiplom. När Hendi börjar författa "han försjunker snarare in i själens olika skikt". Lenke Graf skrev sa för 24 ar sedan. "Apollos sträng är människans ryggrad", det paminner mig om hans känslighet. Hans ömhet är ingenting annat än likheten med hans förstand med säkra tecken av hans ursprungliga begavning: han är aldrig sentimental. Hans tolerans: dygd och idel manlighet. I en tidigare inkarnation var han en världsberömd, genialisk matematiker och astrolog vid ett kejsarligt hov, inget tvivel. I Faraos Egypten var han en ännu mera högtstaende herre och inte bara det. Flera av hans noveller har kommit ut pa svenska: en av hans kortare dramer skriven pa franska spelades i sju städer i Schweiz. Bakom detta anar jag en inblandning av högre makter. Men nu skulle jag vilja föresla att vi sätter punkt här med en bekännelsedikt: "Du har styrt": Du som har duat Blaskägg/ Som kunde vara allt för mig/ Vad skall jag kalla dig?/ Smaragden räcker inte som färg/ Havet/ Hela livets gröna: dina ögon/ Present fiskar/ Där vaggandet har sin källa/ Min framtids början/ Musik, musik, musik/ Till saligheten styrde du mig.